BIOGRAFI

Mitt liv har varit ganska krokigt, fyllt av bergstoppar och djupa dalar och fyllt av mängder av jobb och kreativa processer.
Jag var 14 år när jag fick min allra första stora roll i en Tv-serie. Året var 1995, jag skulle precis fylla 15 år och jag fick rollen som Tanja Bengtsdotter i Tv-serien ”Tre Kronor” på TV4. Något som såklart påverkade mig en hel del på många olika vis. Att få rollen var såklart som en dröm, jag hade skådespelat enda sedan jag var 6 år och jag visste att det här var vad jag skulle göra. Fokuset låg på jobbet, det kreativa, inget annat. Men med en sådan här roll så följde såklart både kändisskap, press och en hel del nya erfarenheter som formade mina tonår en hel del, på gott och ont.
Jag fortsatte att jobba med Tv-serien under största delen av tonåren (1995-1998). Under 1997 så spelade jag in min allra första långfilm, då 17 år gammal. Min karaktär Tanja fick vara med i den numera ganska kulta långfilmen ”Mimmi och Reine i fjällen”.
Åren gick, jag tog studenten från St Eriks teaterlinje (1999) och fick ett par år senare (2001) rollen som Kajsa i ”Ica reklamen”. En roll som ganska snabbt bidrog till att jag fick upp uppmärksamheten kring mig som skådespelerska igen efter några års vila. Och det tog inte många månader innan andra erbjudanden trillade in. Under samma år signar jag ett avtal med SVT då jag kniper rollen som datahackern Siri i deras 1-årslånga inspelning av dramaserien ”Skeppsholmen”. Lagom till att den inspelningen är klar så ringer Lukas Moodysson upp och vill ha med mig i sin nya långfilm ”Ett hål i mitt hjärta” (2003), jag blir samtidigt erbjudan programledarjobb på Sveriges radio P3 och startar mitt allra första radioprogram ”Ketchup fanclub”, ett radioprogram som genom åren blivit till fler: ”P3 Star”, ”Sommartoppen”, ”SR Metropol”, ”P3Osignat”, ”Vakna med the Voice”, ”Pira & Bråding”. Något jag jobbar med än idag.
Men skådespelarkarriären stannade inte av för det och året efter spelar jag rollen som Kajsa i långfilmen ”Som man bäddar” (2004), Jag spelar Bella i långfilmen ”7 miljonärer” (2005). Samtidigt blir jag erbjuden att börja jobba med TV då TV4 vill ha mig som programledare till ”Idol” (2006). Efter en lång betänketid så tackar jag tillslut ja till erbjudandet och jag kastas återigen in i en ny värld med nya erfarenheter. Tv-jobbet blir till fler, Grammisgalan på TV4 (2007), ”Ranking the stars” på Kanal 5 (2007), ”Pojkvänsakademien” på TV3 (2010).

Men i allt det här så mådde jag själv inte bra. Mitt liv hade bara sprungit på och jag hade sprungit ifrån mig själv i någon desperat flykt där jag trodde att prestationer var allt. Och där jag samtidigt aldrig tillåtit mig att deala med det som var viktigt på riktigt, mitt inre och mina känslor. Min känslighet som burit med mig ensa sedan barndomen.

I april 2008 så kraschade jag helt. Polisen gör razzia i min lägenhet och jag sätts i fängelse för narkotikabrott. Alla jobb stannar av, alla dörrar stängs och jag ställs inför mitt största jobb hittills i livet, att börja jobba med mig själv.

Idag är det 8 år sedan jag slog i botten. Mycket har hänt sedan dess och jag är otroligt tacksam över allt som jag fått lära mig på vägen.
För två år sedan (2014) så fick jag en liten son, min son Kane-Lee. En fantastisk liten själ som kom precis när han skulle komma.
Jag är tillbaka på radion (P3Osignat, Pira & Bråding i P3), jag har lett flera scenshower, så som Rockbjörnen (2012, 2013), Prides stora invigning (2009, 2016), spelat in en miniserie ”Gravid vecka för vecka”(2013), skapat en novellfilm ”Jag kom tvåa”(2009), haft roller i flera teateruppsättningar så som ”Other hands” (Teater Pero 2009), ”Aladdin” (Hamburger Börs 2010???), ”Askungen” (Maximteatern 2012), jag har skapat min allra första föreläsning ”Från Tre Kronor till fängelset” (2015), jag har nyligen skrivit min allra första bok, självbiografin ”För mycket av allt” (Release 7/9 2016), jag bloggar för Amelia (sedan augusti 2016) & jag har en hel del projekt på gång, både i påbörjade arbetsprocesser (som jag ej kan prata om än) men även sådana som än så länge bara är små frön inne i mitt kreativa sinne 😉

Livet blir sällan som man tänkt sig, det blir oftast bättre. Men det är du själv som måste se till att göra det bra.